Made in Vietnam

Jag har besök idag. Min kusin och hans föräldrar är här igen och jag började fundera lite. Barn måste vara mycket smartare än vi tror att de är. Skit i alla biologilektioner där jag lärt mig att barns hjärnor ''programmeras'' i och med att de växer. De är så mycket smartare än vi tror!
Om vi tar min kusin som exempel då... Han är riktigt smart. Han kom nyss fram till mig och skrattade och klappade händer. Jag är en riktig sucker för småbarn, så jag tar upp honom på soffan och han börjar gunga med kroppen och är hur gullig som helst! Sen slår han in stöten. Han rullar runt på soffan, vilket är lätt för honom eftersom hans kropp har samma form som en boll. Han rullar och rullar fram till kanten vid armstödet. Jag tycker självklart att det är hur gulligt som helst, så jag lägger ju inte märke till det han planerar att göra!
Han ställer sig upp och börjar gräva med händerna i blomkrukan. Mission accomplished!

Samatidigt som den där blomkruksincidenten hände hörde jag även dagens kommentar:

Min farbror till sin son: ''Hej på dej! Jag är full hahahaha!''